Detta är en rekonstruerad kyrkklädsel. Fru Grundberg beskrev den men betraktade den som udda och skickade därför inte in den.
Den mörkare blå färgen blev modern under 1800-talet och användes då ofta till kyrkklädseln. Till skrift (nattvard) och högtid bars vita förkläden, annars oftast hemvävda. Dukarna var många gånger gåvor. Om möjligt följde man kyrkoårets färger i förkläden och dukar. Ovanpå bindmössan bars ute en liten vit duk och man kunde också bära huvudduk, kanske det sociala språket.