Barne härad
Att intrycken från de första barnaåren har stor betydelse känner väl alla till. Hur kan det ha med dräkten att göra? Jo, ett par mycket lustbetonade minnen från de första barndomsåren, där folkdräkter spelade huvudrollen. En docka 1 rättviksdräkt och en vacker ungmö i toarpsdräkt väckte en längtan att få äga en egen och ur det kom så efter många år tanken på att söka f! fram en dräkt för den kära hembygden.
År 1951 var en stor sångarfest i Stockholm. Även sångare från Essunga var med. Vid uppmarschen landskapsvis till Skansen kom många i färgglada folkdräkter. Inte många västgötar. Då kom tanken upp om en Essunga-dräkt.
Ett besök på Nordiska museet och sammanträffande med amunuens Anna Maja Nylen blev första början. ”Sök i hembygden, sök efter gamla dräktdelar” blev rådet som gavs.
Sökandet började omedelbart efter hemkomsten. Hjälp kom från många håll. I Essunga fornstuga fanns en del. Bäst var kvinnolivstycke och bindmössor. Hos fru Gerda Larsson, Björkebacken fanns gamla vackra hemvävda tyger ur ett gammalt lapptäcke. Fröken Anna Svensson, Hebaråsen hade unika saker bl.a. en blus av folkdräktsnitt, mycket gammal.
I landsarkivet i Göteborg fortsatte forskningsarbetet genom studier i bouppteckningar från Barne härad åren 1750 – 1850, särskilt från nuvarande Essunga pastorat. Där förekom uttryck som livstycke, överdel, mössa med bån osv.
När det viktigaste materialet från gången tid var samlat, inlämnades det till bedömning hos landsarkivarie Gunnar Ullenius vid museet i Skara. Han var utomordentligt intresserad och tillmötesgående och uppmuntrade till fortsättning och utlovade sitt stöd till arbetets fullbordan.
Skaraborgs läns hemslöjdsförening i Skövde var nästa steg. Dess föreståndarinna fru Stina Frössling var från början välvilligt inställd och lovade medverka, om det gick att få fram tillräckligt med material. Hon var mycket fordrande, när det gällde det gamla materialet, och det länder henne till stor heder. De gamla dräktdelarna sändes till Nordiska museet för att bli tidsbestämda och bedömdes vara från slutet av 1700-talet eller tidigt 1800-tal.
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund hade just då tillsatt ett dräktråd. Dit skickades allt materialet tillsammans med förslag till hur dräktens utformning var tänkt. Materialet erkändes och även ett nytt förslag kom med. Vid flera tillfällen visades de gamla dräktdelarna här i bygden och rönte livligt intresse. Det mest angenäma i det sammanhanget var att en hel del ungdomar började intressera sig för dräkten. När utformningen i det närmaste var klar, ordnades i gamla folkskolan vävstuga, där en stor skara unga damer vävde materialet till kjol, livstycke, förkläde och mansväst efter beskrivning från Skaraborgs läns hemslöjd, Skövde, där allt först hade
provvävts.
Tillsammans med en syster fru Alice Andersson, Vårgårda tillverkade undertecknad också små modeller (dockor) med dräkten både mans- och kvinnodräkten så noggrant som möjligt. Vävstugan fick senare bli systuga, där kvinnodräkterna iordningställdes under ledning av bygdens mästersömmerska fröken Annie Peterson. Fem kvinnodräkter syddes samtidigt i Skövde. Mansdräkten tillverkades av skräddarmästare Håkan Berlin, Essunga på ett förnämligt sätt.
För tillverkning av broscher, spännen och ringar svarade silversmed Waldemar Jonsson, Skara, och knapparna kom från Bröderna Andersson, Skara Hantverk, Skara, allt efter gamla modeller från bygden och från föremål från Västergötlands museum i Skara.
Ett folkdanslag hade också bildats av de ungdomar, som skaffade sig Essunga-dräkten. En framstående ledare hade laget från början i verkmästare Olof Holmström, Essunga. Under vinterhalvåret 1953-1954 inövades flera vackra svenska folkdanser.
Den 27 juli 1954, en strålande vacker söndag, hölls en stor hembygdsfest anordnad av Essunga JUF i Fornparken, Essunga. Då invigdes dräkten. Folkdanslaget, tolv par, alla i Essungadräkt tågade med fyra spelmän i teten in på festplatsen, varefter landsarkivarie Gunnar Ullenius, Skara höll ett anförande, vari han berörde dräktens tillkomst och allt arbete i samband därmed samt förklarade dräkten invigd och uttalade varma förhoppningar att den skulle bli till glädje och trevnad. Landsantikvarien ansåg också att dräkten borde användas som kyrkdräkt.
Under de år som gått har många såväl yngre som äldre skaffat sig dräkten. I Lekåsa socken, som hör till Essunga pastorat, har t. ex. ortens SLKF-förening ordnat väv- och systuga, där ett flertal medlemmar själva tillverkat sina dräkter. Så har skett även i Fåglum, Kykås, och Barne Åsaka, de övriga socknarna i Essunga pastorat.
Skaraborgs läns hemslöjdsförening i Skövde, som tillhandahåller allt material till såväl mans- som kvinnodräkten, har haft många beställningar av dräkten.
Essunga den 28 december 1961. Linnea Tisell
Information – Beskrivning
Beskrivning kvinnodräkten
Överdel: Hellinne.
Livstycke: Randigt ylletyg, kypertvävt. Varp i gråblått bomullsgarn, inslag två nyanser rött samt grönt, blått och oblekt. Foder rutigt bomullstyg (skoltyg). Broderier med oblekt lingarn. Snörhål sydda med ovannämnda lingarn. Band för snörning.
Kjol: Ylletyg i tuskaft. Varp i blågrönt sheviotgarn. Inslag grönt ullgarn. Nedtillskoning av lingrått bomullstyg. Upptill fram slät, bak med piprynkor, smal linning av kjoltyget. Nedtill kantad med svart ylleband.
Förkläde: Bomull, färg oblekt med gammalrosa bårder i munkabälte på längden. Rynkat upptill. Alt bomullstyg i tuskaft. Varp mörkgrå, inslag röd färg gobelänggarn. (Ylle). Alt Brudförkläde. Material batist.
Halskläde: Finaste kvalite bomullstyg. Broderi i tambursöm. Bården eklöv i gråna nyanser. Mitt bak ett blommotiv med flera röda nyanser moulinegarn. Alt Hellinne. Vävd schal i tuskaft. Halvblekt med rutor i gammalrosa och i bården blå och gula nyanser.
Huvudbonad: Bindmössa av gammalrosa siden med kedjesömsbroderier i silke och broderad tyll framtill. Huvudkläde av blekt bomullstyg. Knytes med en rosett på hjässan.
Tröja: Svart helylle i tuskaft. Samma tyg som i mansrocken. Foder i rött bomullstyg med inslag av flera röda nyanser. Fyrkantig ringning. Ingen krage. Slät ärm. Lätt klockad över höfterna. Knäppt fram med hyskor och hakar. Kantad med samma svarta band som kjolen.
Väska: Framsidan i lapptäcketeknik med lappar av kjol och livstycketyg samt ett klarblått enfärgat tyg i tuskaft ylle. Väskan kantas med band, samma som till livstyckets snörning. Hela bandet synligt på väskans framsida.
Strumpor: Vita stickade bomullsstrumpor.
Smycke: Brosch i silver.
Skor: Svarta skor med silverspänne.
Beskrivning mansdräkten
Väst: Randigt ylletyg, foder svart helylle. Innerfoder Skoltyg, samma som till kvinnodräkten. Knappar av tenn.
Skjorta: Hellinne, krage – vanlig linning. Lös bröstlapp. Ärmar – vanlig isyning. Linningens bredd 7 cm.
Byxor: Svart helylle, knappar av tenn, knäspänne av silver.
Halskläde: Typ tresnibb. Knytning enkel, ej ögla.
Huvudbonad: Svart höghatt.
Rock: Svart helylle, foder av bomullstyg, tuskaft, rött i flera nyanser. Samma som till foder i kvinnodräktens tröja. Knappar av tenn, samma knappar som de största byxknapparna.
Strumpor: Vita stickade bomullsstrumpor.
Skor: Svarta med plös och silverspänne.
Besökares och organisationers uppladdade bilder
Tygprover
Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)
Bildmaterial från Förbundet Hemslöjden Skaraborg
Informationsfiler
PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.
Skannat material från Förbundet Hemslöjden Skaraborg
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Bevarade plagg och annan historisk information
Privata bilder på plagg som finns på museer och hembygdsgårdar eller i privat ägo. Privata fotografier av bevarade plagg, skannade katalogkort m.m.
Bildmaterial från Förbundet Hemslöjden Skaraborg
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.