Floda

---

Ingresstext om dräkten, eventuellt kartbild.

---

Information – Beskrivning

Fritextfält (gärna information om när, hur och av vem dräkten togs fram, utförlig information kan byggas som separat stycke med egen rubrik)

---

Floda socken i Dalarna

Historik

Flodas tidiga medeltida historia är på sätt och vis höljt i dunkel eftersom skriftliga källor
saknas. Kyrkan har funnits i Floda sedan medeltiden. Man har funnit årtal inristade: MCV (1105) och 1221, vilka gett anledning till vissa spekulationer om kyrkans ålder. Det första skriftliga belägget är år 1332. En i Diplomatarium Dalecalia intagen skrivelse rörande vissa förhållanden inom Floda socken är nämligen daterad: ”Apud ecclesiam Floda anno Domini MCCCXXXII” (Vid Floda kyrka i Herrens år 1332).

Bygden längs nedre Västerdalälven var väl etablerad kring 1300-talet. De byar som nämns från Floda i dokument från 1400-talet är ”Hagha” (Hagen) 1458. Björbo 1479. ”Bro” (Holsåker) 1479. och Kyrkbyn 1479.

År 1614 blir Floda en egen socken. Det finns två bra källor från 1600-talet där man får en god uppfattning om bebyggelsens utsträckning, en förteckning över hemman och fäbodar med mera från åren1663-64 och en karta från år 1675.  År 1644 var antalet hemman 47st i Floda. Stora Kopparbergs bergslag var Flodaböndernas främsta arbetsgivare och arbete som utfördes var skogshuggning, kolning, flottning och olika körningar.

Dräktbruket

Under 1700-talet och framåt finns det flera källor som bland mycket annat redovisar klädbruket i Floda och i vilka vi kan följa Flodadräktens utveckling. År 1734 bjöd Nils Reuterholm, som var landshövding i Kopparbergs län, den unge forskaren Carl Linné på en resa i Dalarna för att dokumentera länet. Resultatet av Linnés expedition blev dagboken med titeln ”Iter
Dalekarlium”. Den 13 augusti 1734 for Linné från Nås kyrka till Floda. Han skrev att
folket levde nyktert, att de höll lekstuga vid helgdagar, drack vatten och dansade med största nöje. Kvinnorna red gränsle på häst utan sadel och var kunniga i fiolspel. Klädedräkten för män beskrev Linné som gängse för landsbygden:

”Strax man kom ut från Nås, fick man se en bonde med lian geck ut at slå. Han war klädd efter landsens maner, hade på sig en brun kullmyssa, swart rakt hår, hwit walmarsliftröja, hwita böxor, grå husor utan förfötter, näfwerskor”.

Linné skrev också att folket skötte sina åkrar och att ingen behövde gå på herrarbeten till
andra delar av landet för att dryga ut inkomsten.

Även Abraham Abrahamson Hülphers skrev om ”daladräkten” i sin reseberättelse från år 1757. Han beskrev både befolkningens seder och bruk och deras arbete i skog och mark. Beträffande Flodadräkten berättar han att klädbonaden liknade den som brukades i grannsocknen i Nås och att kvinnorna hade gröna tröjor vid högtid och svarta i dagligt bruk.

Klädedräkten i Floda beskrevs även 1765 av Johan Isac Adelswärd, Johan Gottlieb Gahn och Hans Jacob Gahn i sin reseberättelse. Även de säger att Flodadräkten liknar den i Nås med tillägget att kvinnornas kjolar är av hemvävt tyg i olika färger och randningar och att endast ett kläde bars på huvudet. På helgdagarna bar gummorna hattar med svarta mössor över och de ogifta kvinnorna hade brokiga band, kallade bindlar, i håret.

Under 1800-talet beskrevs Flodadräkten i flera reseskildringar. De texterna vittnar om hela garderober av olika plagg som användes vid kyrkoårets olika högtider och söndagar. Vid mitten av 1800-talet hade garderoben utvecklats till att bli den viktigaste kammaren i hushållet, där familjens dyrbara kläder förvarades. en välbärgad kulla kunde äga upp till 10-12
kjolar. Klädkammarens inventarier var en måttstock för husets välmåga.

”ett välbärgat bondfolk har huset full av färgrika plagg och är ej litet stolt däröver; olika dräkter för olika helgdagar är en förmögen sed, som de hålla mycket styvt på”.

Flodadräkten och alla dess delar, hur den ska användas, vilka delar som ska användas
tillsammans och när dessa delar används är komplicerat. Det är därför inte förvånande att det gavs ut handböcker, så kallade dräktalmanackor hur man skulle klä sig till rätt söndag och högtid. I Floda skrivs den första dräktalmanackan av Ola Bannbers (1884–1903) antikvarie vid Dalarnas hembygdsförbund och anställdes därefter amanuens vid Nordiska museet. Han var
ingift i Flodabygden hade ett stort kontaktnät som hade gett honom värdefulla upplysningar. Ola Bannbers lämnade sina informationer om dräktskicket i Floda till Karl-Erik Forslund som efter bearbetningar och tillägg publicerade dräktalmanackan i sin serie ”Med Dalälven från källorna till havet.”

1930 utkom ytterligare en dräktalmanacka för Floda socken som en artikel i Fataburen år 1930. Den behandlade traditionerna under 1800-talets senare hälft och var sammanställd av Albert Alm som sju år tidigare även hade skrivit en dräktalmanacka för Leksands socken. Ytterligare en viktig källa är Ella Odstedts verk ”Övre Dalarnas bondekultur” vars gedigna forskning visar att dräktbruket har varit i levande tradition långt in på 1900-talet.

20211111
Anna-Karin Jobs Arnberg

---

Besökares och organisationers uppladdade bilder

Bilder med beskrivande bildtexter (gärna årtal när dräkten på bilden syddes). Vi bearbetar bilderna genom att lägga på metadata för att möjliggöra sökningar.

---

Tygprover

Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)

---

Informationsfiler

PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.

---

Tidningsklipp

Tidningsklipp där dräkten visats i media

---

Bevarade plagg och annan historisk information

Privata bilder på plagg som finns på museer och hembygdsgårdar eller i privat ägo. Privata fotografier av bevarade plagg, skannade katalogkort m.m.

---

Har du mer information?

Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.

Ladda upp information

---