Jösse härad
Information – Beskrivning samt besökares och organisationers uppladdade bilder
Traditionell dräkt. De bevarade plaggen är från 1800-1850 och oftast högtidskläder, mycket få vardagskläder. Det finns flera särkar och livstycken bevarade. Någon kjol finns inte längre bevarad, då den sista kjolen eldades upp på 1930-talet. Maximilian Axelssons akvarell ”Helgdagsklätt Jössehäradspar” från sin vandring i Värmland sommaren 1849 – 1850, visar en svart kjol med smala röda ylleband nertill. Gustaf Schröder ”En bruksbokhållares minnen”, Ludvig Borgström ”En resa i Vermland sommaren 1845”, målningar, bouppteckningar, sockenstämmoprotokoll samt bevarade plagg på Nordiska museet, Arvika museum, Värmlands Museum och hos privatpersoner har varit grunden till denna dräkt som ofta kallas Jössehärsdräkten.
Traditionell dräkt. En dräkt från 1830- 1850. Mest känd som ”Jössehärsdräkten”. De flesta livstycken från den här tiden har smala axelband och är nätta i storleken. Det finns gott om särkar och livstycken bevarade, men den sista svarta kjolen eldades upp på 1930-talet, men man vet från berättelser och målningar att den haft röda band nertill.
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Rött barkanlivstycke, som är en kopia av ett livstycke som finns på Nordiska museet. Det finns många livstycken bevarde, men få som det numera går att få tag på lämpliga tyger till.
Förkläde: Kattunsförkläde, liknade ett bevarat förkläde på Nordiska Museet. Detta förkläde har inte med säkerhet tillhört folkdräkten, utan kan ha tillhört folklig klädsel.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Broderat halskläde i rosa och grönt yllegarn på tunn bomullsväv. Plagget finns bevarat på Värmlands Museum. 4- kantigt med broderier längs två sidor. Används till högtid. Dräkten går även att att använda utan halskläde, eftersom den har halskant.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor: Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. En dräkt från 1830- 1850. Mest känd som ”Jössehärsdräkten”.De flesta livstycken från den här tiden har smala axelband och är nätta i storleken. Det finns gott om särkar och livstycken bevarade, men den sista svarta kjolen eldades upp på 1930-talet, men man vet från berättelser och målningar att den haft röda band nertill.
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Randigt livstycke av ylle/lin i färgerna naturvitt, rött, gult, rosa, mörkt marinblått och mörkt /grågrönt. Bevarat plagg NM 3732 finns på Nordiska museet.
Förkläde: Kattunsförkläde, liknade ett bevarat förkläde på Nordiska Museet. Detta förkläde har inte med säkerhet tillhört folkdräkten, utan kan ha tillhört folklig klädsel.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Dräkten går att att använda utan halskläde, eftersom den har halskant.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. Helgdagsklädsel med randigt livstycke i halvylle, tryckt kattunsförkläde och broderat halskläde.
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Randigt livstycke av ylle/lin i färgerna naturvitt, rött, gult, rosa, mörkt marinblått och mörkt /grågrönt. Bevarat plagg NM 3732 finns på Nordiska museet.
Förkläde: Kattunsförkläde, liknade ett bevarat förkläde på Nordiska Museet. Detta förkläde har inte med säkerhet tillhört folkdräkten, utan kan ha tillhört folklig klädsel.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Broderat halskläde i rosa och grönt yllegarn på tunn bomullsväv. Plagget finns bevarat på Värmlands Museum. 4- kantigt med broderier längs två sidor. Används till högtid. Dräkten går även att att använda utan halskläde, eftersom den har halskant.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor: Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. Helgdagsklädsel med randigt livstycke i halvylle, tryckt kattunsförkläde och sidenhalskläde.
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Randigt livstycke av ylle/lin i färgerna naturvitt, rött, gult, rosa, mörkt marinblått och mörkt /grågrönt. Bevarat plagg NM 3732 finns på Nordiska museet.
Förkläde: Kattunsförkläde, liknade ett bevarat förkläde på Nordiska Museet. Detta förkläde har inte med säkerhet tillhört folkdräkten, utan kan ha tillhört folklig klädsel.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Sidenhalskläde med varp- och inslagsrandning. Mönster kan vara invävt i botten. Färgerna var de färger som mannen valde när han köpte sin gåva till sin kvinna. Sidenhalsklädet bärs till högtid.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor: Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. Högtidsklädsel. Randigt livstycke i halvylle, broderat förkläde och halskläde. Linneförklädet är rikt broderat med ”Edasöm”, hålsömmar, plattsöm, bottensömmar och langett.
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Randigt livstycke av ylle/lin i färgerna naturvitt, rött, gult, rosa, mörkt marinblått och mörkt /grågrönt. Bevarat plagg NM 3732 finns på Nordiska museet.
Förkläde: Vitt linneförkläde troligen från 170-talet. Rikt broderat med ”Edasöm” hålsömmar, plattsöm, bottensöm till näversöm och langett. Högtidsförkläde. Högtidsförklädet finns mönsterritat av Wiveca Axelsson.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Broderat halskläde i rosa och grönt yllegarn på tunn bomullsväv. Plagget finns bevarat på Värmlands Museum. 4- kantigt med broderier längs två sidor. Används till högtid. Dräkten går även att att använda utan halskläde, eftersom den har halskant.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor: Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. Högtidsklädsel med randigt livstycke i halvylle, broderat förkläde och sidenhalskläde. Linneförklädet är rikt broderat med ”Edasöm”, hålsömmar, plattsöm, bottensömmar och langett..
Linneplagg: Särk av linne. Halskant och ärmlinningar. Det finns ett stort antal bevarade särkar broderade med vitsömsbroderier, ”Edasöm”, plattsöm eller korsstygn i rött eller blått. Särken når ner på vaden, med grövre linne i nederdelen. Särkarna kan delas in i två grupper. Särk med halskant, ofta är axlar och ärmlinningar broderade med ”Edasöm” i vitt lingarn. Särk utan halskant, dessa har en ”fyrkantig” ringning med en smal fåll, ofta med enklare broderier på axlar och ärmringning.
Kjol: Svart hemvävt halvylletyg eller av kamlott, som är ett köpt helylletyg. Ingen kjol finns numera bevarad, men utifrån bouppteckningar vet man materialet och från målningar och berättelser finns uppgiften om banden. Kjolen är lätt veckad i midjan, med mest veck baktill.
Livstycke: Randigt livstycke av ylle/lin i färgerna naturvitt, rött, gult, rosa, mörkt marinblått och mörkt /grågrönt. Bevarat plagg NM 3732 finns på Nordiska museet.
Förkläde: Vitt linneförkläde troligen från 170-talet. Rikt broderat med ”Edasöm” hålsömmar, plattsöm, bottensöm till näversöm och langett. Högtidsförkläde. Högtidsförklädet finns mönsterritat av Wiveca Axelsson.
Huvudbonad: Linnehatt. Det finns flera linnehattar bevarade med eller utan knypplad spets eller trädd pinnspets i framkanten. Linnehatt med ”Edasöm”, frostastjärnor och näversöm finns mönsterritad av Wiveca Axelsson.
Halskläde: Sidenhalskläde med varp- och inslagsrandning. Mönster kan vara invävt i botten. Färgerna var de färger som mannen valde när han köpte sin gåva till sin kvinna. Sidenhalsklädet bärs till högtid.
Strumpor: Vita slätstickade yllestrumpor med ”benrand” bak, ett minne från den tid då strumporna var sydda av vadmal och man hade sömmen bak. Finns även uppteckningar om blå och grå strumpor.
Ett par vita yllestrumpor med istickade kilar i rosa och grönt med broderier i samma färger finns bevarade på Nordiska museet. De står inskrivna som brudstrumpor och bör bara bäras till stor högtid.
Strumpeband: Flätade strumpeband av ullgarn.
Skor: Svarta tyskeskor.
Traditionell dräkt. Vinter. Pälströja, yllehuvudduk utanpå den vanliga huvudbonaden, skor med nävermellansulor. Pälströjan finns bevarad på Brunskogs Hembygdsgård.
Ytterplagg: Pälströja av mjukt fårskinn. Insidan har 2 – 3 cm hög lockig päls, 20 cm långa skört och knäppning med knappar fram. Den kan brukas inom hela dräktområdet.
En grön tjock tröja i ull har funnits, brann upp vid branden på Sågudden, Arvika museum 1979. Finns akvarell, tygprov och är mönsterritad.
Vantar, som kan vara nålbundna eller sydda av vadmal, eventuellt broderade. Vadmalsvantar finns bevarade från Mangskogs socken.
Bild och textmaterial från Carina Olsson, Hemslöjdskonsulent – Region Värmland. 2021-03-20.
Tygprover
Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)
Informationsfiler
PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Bevarade plagg och annan historisk information
Privata bilder på plagg som finns på museer och hembygdsgårdar eller i privat ägo
Privata fotografier av bevarade plagg, skannade katalogkort m.m.
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.