Här samlar vi de dräkter som inte är knutna till geografiskt område, dräkter som tagit fram genom olika projekt m.m.
Folkdräkt 2.0
”…När våra häradsdräkter tagits fram har man försökt att så historiskt korrekt som möjligt efterlikna allmogens sätt att klä sig. I många fall har man kopierat och rekonstruerat bevarade plagg och dräktdelar.
När tävlingen Folkdräkt 2.0 utlystes var tankegångarna annorlunda, nu skulle istället inspiration hämtas från våra dräkter och något helt nytt skapas. Tävlingen utlystes av STF (Svenska Turistföreningen) och den hade ytterligare ett syfte; att få fler besökare till turistföreningens anläggningar ute i landet. Detta dubbla syfte förringar på inget sätt den entusiasm och skaparglädje som genomsyrar projektet. Här får Karin Granstrand berätta om sina tankar i skapandet av den nya smålandsdräkten.”
Tidigare i år (2010) anordnade STF (Svenska Turistföreningen) en tävling under namnet Folkdräkt 2.0. Jag var en av 27 deltagare om 25 landskap. Målet var att vi skulle konstruera en uppdaterad folkdräkt för det landskap vi valt att arbeta med. Eftersom jag är född och uppväxt i Gnosjö var mitt förstahandsval Småland.
I början av maj gick startskottet för tävlingen och under en månads tid skulle jag inte bara tillverka min folkdräkt utan också resa runt på inspirationsresa i mitt landskap. Jag såg den här tävlingen som en chans att lära mig mer om folkdräkter, med andra ord var det inte speciellt gott om tid. Jag tänkte aldrig att min folkdräkt skulle ersätta de redan existerande utan jag såg hela arrangemanget som en rolig erfarenhet. Jag ville inspireras av det som redan fanns men göra något nytt av det.
Mycket av inspirationen kom från de folkdräkter jag såg på min resa. Eftersom småländska folkdräkter har sett/ser ut på många olika sätt var jag tvungen att välja vad jag ville titta närmre på, mitt val föll på Norra Vedbo- samt Wärendsdräkten. Från dessa
behöll jag en del snitt och detaljer men förändrade andra. Ränder på ränder från den förstnämnda dräkten var också något jag fastnade för. Jag tog också fasta på att smålänningarna verkade vilja känna sig stiliga när/om de var klädda i folkdräkt.
Något av det som fascinerar mig är hur man tog till vara på allt material förr i tiden. Kläder lappades och lagades till dess att de inte gick att använda längre. Vad jag också tycker om med de historiska folkdräkterna är hantverket: det hemvävda, det broderade och all tid detta tar. Men med tanke på hur kort tid jag hade på mig fick jag tyvärr utesluta mycket av hantverket från min dräkt.
Jag ville verkligen att min dräkt skulle kunna knytas till Småland och smålänningarna på ett eller flera sätt, därför samlade jag information från smålänningarna själva. I tävlingens inledning frågade jag vad smålänningarna själva tycker är typiskt småländskt.
Speciellt ett citat fastnade och följde mig på resan: ”Att ta något som inte är något och göra det till något”. Därför valde jag delvis att arbeta med rester jag redan hade. Att leta material på secondhand är i och för sig något jag brukar göra, men nu kändes det lite extra viktigt att göra så, att göra något fint av något som någon annan ansåg vara ingenting värt. Att ta till vara på material. Flanellskjortorna jag köpte secondhand i Lammhult symboliserar också arbetskläder för mig (pappas gamla jobbskjortor). Eftersom Småland på många sätt förknippas med företagsamhet tyckte jag det var passande att ha med bitar från dessa skjortor i min dräkt, närmre bestämt till foder
samt en del av underkjolen. Jag ville också få in något i kläderna som var typiskt hela Småland och en av de få sakerna som faktiskt är typiskt är landskapsvapnet – därav färgvalet.
Jag lärde mig otroligt mycket och jag mötte så många inspirerande människor under min resa. Det är inte bara jag som fått en del publicitet under tävlingen utan också folkdräkten. Under tävlingen hade alla deltagare också varsin blogg där vi skrev om våra resor och vår arbetsprocess. Jag fick själv personligen flera kommentarer av människor som helt plötsligt hade fått upp ett intresse för folkdräkten och hantverket. Det tycker jag är bra.
Hur gick det i tävlingen då? Jag kom till final och är nöjd med min
insats. Framför allt är jag nöjd över att ha lärt mig så otroligt mycket.
Vann det gjorde Dalarna.
Karin Granstrand
utdrag ur Allmogen kläder blir häradsdräkter.
Sveriges första ickebinära folkdräkt
Bäckadräkten är en resa. En som började inifrån med en känsla av utanförskap, att vilja passa in och få en plats. Jag hade ingen folktraditionell förankring och märkte att jag inte heller kände mig hemma i varken den manliga eller kvinnliga varianten av folkdräkt.
Idén om en byxkjol föddes inom mig kring 2018, att väva samman de manliga och kvinnliga idealen i folkdräktstraditionen kändes helt rätt. Byxkjolen fick starkt gensvar, det visade sig att jag inte var ensam om känslan av utanförskap.
Jag bestämde mig för att göra en folkdräkt och skapa ett rum för det ickebinära i vår väldigt binära kultur. Att medvetandegöra och ge ett positivt perspektiv på de transformativa i vår värld samt diskutera stil och identitet bortom det binära. Skapa inre frihet.
Genom att arbeta med projektet, arbetade jag också med mig själv. Jag pratade om queera frågor med queera personer. Mitt ordförråd och förståelse för hur en kan identifiera sig som person växte och till slut föll allt på plats. Jag förstod att jag var ickebinär. Mitt inre hade försökt tala genom idéer. Tänk att en idé om en byxkjol kunde betyda så mycket mer!
Bäckadräkten är tänkt som en värdegrund att bära och utveckla. Den är inte kopplad till ett landskap eller socken utan hembygden är vårt queera community. Vi är dräktens hem.
Våra kroppar ser olika ut och vi kommer från olika platser, därför önskar vi att dräkten ska leva och utvecklas på varenda en som vill sy upp den. Vi vill uppmuntra er att göra den till er egen och till hjälp kommer vi skapa ett symönster som ni kan följa.
//Fredy Samuel Lundh | Fredy Clue
Beskrivning
Livstycke/Väst: Livstyckevästen är sytt av handvävt tyg kopierat från äldre väst som finns på Ljusdalsbygdens museum. Modellen är inspirerad av Järvsös livkjol med den fyrkantiga ringningen. Den knäpps fram med hyskor och hakar och är fodrad med linnetyg. Av Ida Björs
Skjorta: Skjorta i ganska vanlig lång herrskjortsmodell i fint blekt linne med stripade rynkor vid handled och axlar. Enkelt sprund framtill och en rätt låg ståkrage med nuggor som också finns på kvalen. Av Ida Björs
Byxkjol: Byxkjolen är av indigofärgat kläde med lagda veck. En riktig crossover med inspiration från knäbyxor och kjolar i olika längd från Sverige.
Knäpps med udda knappar i mässing, luckan är kantad med kattun, baktill finns en rem som går att spänna åt vid behov. Fickor i sidorna. Av Ida Björs
Mössa: Skapad med inspiration av trindmössan från Toarp som grund. En lek med en modern keps och hattkänsla. Av Fredy Samuel Lundh
Smycken: Smyckena är inspirerade av äldre lövaspännen och andra broscher.
Broschen har löv med gravyr likt bäckens fåror och transsymbolen mitt i hjärtat.
Livstyckesspännet tar avstamp i traditionen och väver in både kläppar, löv och kedja samt båtlivets röda och gröna babord och styrbord. Bäcklik gravyr.
Design Ida Björs och Karin Li Av Karin Li – Ädelsmed Gravyr Kerstin Östberg
Sjal: Tryck på bomullsvoile med inspiration från traditionella kattun. Illustrationen tar avstamp ur från västkusten och det queera communityt. Design Ida Björs Av Tobex
Bälte: Bältet är en tolkning av ett Delsbobälte.
Av Delsboskräddaren Pär Swedin
Skor: Skor designade med inspiration från Järvsö och Leksands traditionella skor.
Av Helena Karlsson Skotjänst Rättvik
Strumpor: Strumpor i Ull för vardag och fest av Cai.
Broderade av Fredy Samuel Lundh
Bilder
